Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, går in i debatten om den personliga assistansen. Rättspraxis stramas åt och lagstiftningen är otydlig , skriver myndigheten i en rapport till regeringen.

 

Personer med behov av tidskrävande sjukvårdande insatser riskerar att nekas eller förlora den statliga assistansersättningen, konstaterar ISF, som på regeringens uppdrag har granskat hur Försäkringskassan tolkar reglerna om egenvård och hur domstolspraxis påverkar Försäkringskassans tillämpning av reglerna om assistansersättningen.

Personlig assistans kan man få för grundläggande behov och andra personliga behov. Men för sjukvård som hälso- och sjukvården ska utföra får inte Försäkringskassan bevilja ersättning. Fram till i år ingick egenvård i grundläggande behov. Av granskningen framgår att Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, har ändrat praxis gällande sjukvård i personlig assistans i en kraftigt åtstramande riktning. Därför har Försäkringskassan ändrat sin tillämpning.

”Försäkringskassan är skyldig att följa domar från HFD, oavsett om det drabbar enskilda hårt”, skriver Tomas Agdalen, en av rapportens författare, i ett pressmeddelande

ISF konstaterar att gränsen mellan vad som ska betraktas som daglig omvårdnad för grundläggande behov och vad som är en insats för hälso- och sjukvården är otydlig. Därför är det svårt för Försäkringskassan att tillämpa reglerna på ett enhetligt sätt.

Lagstiftningen är också otydlig när det gäller vilken huvudman som är ansvarig. Reglerna lockar kommuner och landsting att vältra över ansvaret för sjukvård på staten via Försäkringskassan. Det gör också att de personliga assistenterna ofta tvingas ta ett orimligt stort ansvar, skriver ISF.

ISF rekommenderar att regeringen överväger om lagstiftningen och rättspraxis står i överenstämmelse med målen för den personliga assistansen.

Lämna ett svar