”Assistansen är en trygghet för alla”
Caroline Eriksson är styrelseledamot i Unga Rörelsehindrade, och ingår i arbetsgruppen inför manifestationen Assistans är frihet! Rädda LSS! (Foto: Madeleine Martinsson)

Vem vet vem som kommer att råka ut för en olycka i framtiden? Eller bli förälder till ett barn med autism eller utvecklingsstörning? Den personliga assistansen är ett socialt skyddsnät som berör alla svenskar, säger Unga Rörelsehindrades vice ordförande Caroline Eriksson. På lördag är hon med och ordnar en landstäckande manifestation för att lyfta frågan om trygghet i assistansen.

Rätten till personlig assistans är den största frihetsreformen för personer med funktionsnedsättning i Sveriges historia. Många av de 16 000 som beviljats assistans är dock rädda och oroliga för framtiden.

– Det är ju en väldigt utsatt grupp i samhället. Kollar man på hälsoundersökningarna som görs i Sverige så visar den varje år att gruppen av personer med funktionsnedsättning lider av psykisk ohälsa. Det är som det är. Man har myndigheter runt sig jämt, som har makten över ens liv, säger Caroline Eriksson, vice ordförande i Unga Rörelsehindrade, som sitter i arbetsgruppen för manifestationen ”Assistans är frihet! Rädda LSS!”

Sverige brister i tillgänglighet

För en del människor leder den ständiga oron till att de helt lägger framtiden åt sidan. Kanske hade man planerat att skaffa barn, men vågar inte med tanke på att assistansen kanske plötsligt tas bort, vilket skulle medföra att man inte klarar av att ta hand om ett barn.

– Jag vet inte hur jag ska förklara. Det går inte att förklara känslan över att andra har den makten över en. Det är betungande, integritetskränkande, säger Caroline.

Efter direktiv från regeringen ska Försäkringskassan hålla tillbaka ökningen av assistanstimmar, vilket gör att de har börjat göra mycket strängare bedömningar än tidigare. Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, FUB, anser att Försäkringskassan har gått från att vara en serviceinrättning till att bli en kontrollenhet.

En semesterbild från Barcelona, som enligt Caroline Eriksson är en väldigt tillgänglig stad. (Foto: Madeleine Martinsson)

En semesterbild från Barcelona, som enligt Caroline Eriksson är en väldigt tillgänglig stad. (Foto: Madeleine Martinsson)

Besluten om assistans omprövas varannat år. Många personer som tidigare har fått hjälp mister assistansen helt och hållet.

– De tar bort timmar, trots att behovet av assistans inte har minskat, säger Lillemor Holgersson, vice ordförande i FUB som är medarrangör till manifestationen.

De som själva har behovet förstår vad förlorade assistanstimmar innebär. Hela livet kan slås i spillror.

Det är därför arrangörerna till manifestationen vill se ett ”nödstopp” för indragna assistansbeslut, tills dess att konsekvenserna av Försäkringskassans nya bedömningar har blivit tydliga.

Caroline Eriksson har en muskelsjukdom och behöver assistans dygnet runt.

– Jag själv har inte drabbats, men jag drabbas av den ständiga stressen av att det kan hända mig. Jag har precis blivit beviljad efter tvåårsomprövningen. Det är när omprövningarna görs som det kan bli förändringar. Jag har fått igenom mitt förra beslut och kan fortsätta ha mitt bra beslut i två års tid, om det inte händer något drastiskt inom assistansen.

Assistansen handlar om att kunna ta sig ur sängen på morgonen, få i sig näring, gå på toaletten, städa och tvätta. Men det handlar också om att hon vill ha sin frisyr på ett särskilt sätt. Det handlar om att inte behöva gå hem tidigt en rolig kväll för att personalen slutar, och att kunna engagera sig politiskt.

En marsch för tillgänglighet. (Foto: GIL)

En marsch för tillgänglighet. (Foto: GIL)

Tack vare assistansen har hon blivit en egen individ, säger hon, med samma möjlighet att flytta hemifrån som hennes vänner. Hon bestämmer över sitt eget liv. Hon kan handla när hon vill, hon kan ha ett jobb.

– Vad skulle hända om man blev av med assistansen? Ska man flytta hem till föräldrarna? Vad händer i så fall med dem? Ska de sluta arbeta och vara hemma med mig? Jag måste ha tillsyn dygnet runt, man kan inte lämna mig. Jag måste ha någon vid min sida hela tiden, som hjälper mig med allt från att öppna en dörr, skriva på tangentbordet, ta bort hår ur ögat, ta min kaffekopp när jag vill, kunna ha sociala sammanhang.

Regeringen vill spara pengar, men om Carolines assistans drogs in hade hon inte kunnat fortsätta jobba, säger hon. Då hade hon blivit beroende av bidrag, vilket hade varit en större summa av skattebetalarnas pengar.

Krav att Regnér backar om assistans

Frågan om assistans är inte bara en fråga för de som har behovet av hjälp. Det är i grund och botten en trygghet för varje medborgare, säger Caroline. Det handlar också om solidaritet. Caroline Eriksson engagerar sig själv i många frågor, inte bara de som direkt berör henne.

Manifestationen kommer att äga rum klockan 13 till 14 den 3 december i Gällivare, Luleå, Umeå, Sundsvall, Östersund, Gävle, Falun, Karlstad, Örebro, Uppsala, Västerås, Eskilstuna, Stockholm, Norrköping, Linköping, Jönköping, Kalmar, Trollhättan, Göteborg, Helsingborg, Malmö och Kristianstad. Manifestationens tre huvudkrav är nödstopp för indragna assistansbeslut, att det måste bli ett slut på förtalet av assistansen och att LSS behöver stärkas.

 

Källa: Epoch Times

Lämna ett svar